När Björn Ranelid vigt ett åttonde par och Björn Wiman avslutat ett åttonde samtal om “stream of consciousness” är det dags för bokmässans vakt att låsa karuselldörren för dagen.
En stor, osammanhängande grupp fjompar påbörjar sin färd från Svenska Mässan mot illa valda barer i Lorensbergsområdet.
Samtidigt ljuder slutsignalen efter ännu en “hockeyfest” i Scandinavium. Frölunda har förlorat mot Skellefteå och arenan töms.
Två tusen Frölundafans och deras kvinnliga bihang bildar ett lämmeltåg mot Korsvägen. En ”stream of unconsciousness”, om man så vill.
De båda gruppernas fronter möts i höjd med Burgårdsgatan, och genom ett kaféfönster bevittnar en observant bloggare ett oväntat antropometriskt fenomen.
Med händerna i fickorna och halvöppna munnar slamrar Mattiasar, Stefanar och Tommies in från vänster. De är samtliga hjulbenta.
Bokmalarna från höger har ben konstruerade på ett lika egendomligt, men omvänt vis. Deras kobenthet gör att knäna slår mot varandra som bouleklot.
Ingen benstomme är normal, men genomsnittet av alla benstommar är det. Det är ett skeletalt nollsummespel där det tomrummet i knähöjd som bokmalarna lämnar efter sig fylls av hockeyfolkets skeva knäskålar. Det fungerar enligt en kugghjulsprincip.
I dessa stammars olikhet bor en hundraprocentig geometrisk kompatibilitet.
sackadera 