Är ni också så fucking trötta på Svenska Akademins populistiska inriktning? Vem kommer härnäst? Martin Melin? För sin aviga röst i debatten om papparollen? För sin clownistiska förmåga att inte göra ett enda rätt och därmed göra alla rätt? Martin Björk? För sin fordonsinspirerade intervjuteknik? Linnea Claeson? För den outtröttligt tröttkörda instagramtröttnad hon kallar kamp?
Att ta sig genom en nobelprisvinnares bok ska vara att tugga det som finns kvar av en t-bone steak efter att gladiatorn Atlas är klar med den: det ska göra ondare än vad det är gott: det ska inte vara värt det. Marginalerna på de fyra sidorna av textblocket ska vara som spagetti. Textmassan ska vara ett tredimensionellt, kolsvart rätblock. Pauser ska inte tas vid nytt kapitel, inte heller vid ny sida. Pauser tas vid punkt, eller egentligen vid vilket skiljetecken som helst, och när man pausar dricker man vatten och tar en ipren.