Långsiktighet är ett ord som behöver kontext för att bli förståeligt. För mig handlar det om att på coop nypa två påsar chilinötter i stället för en – då slipper jag gå till dit igen i morgon. Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) har en annan horisont. De står i begrepp av att kapsla in, gräva ner och säkra giftigt kärnavfall i åtminstone hundratusen år.
Tekniskt är det så klart ett helvete. Det är inte lätt att desarmera tusentals ton av osynlig, doftlös mordsörja som varken bryr sig om väggar, hänglås eller moral. Tekniska problem har ju dock, när de blir tillräckligt allvarliga, alltid en räddare: nörden. Det finns alltid en nörd som kryper ur sitt vinteride och nästan löser uppgiften. Iklädd krigsuniformen mörklila skjorta och långa fingernaglar börjar hen dona och tricksa och filura fram en lösning som funkar – nästan. Här kommer en myndighet och typ rensar bort lite memes från källkoden och navelludd från serverfläkten och tar på sig äran för den färdigställda produkten.
Lägre förtroende har vi så klart för det mjuka släktet lingvister. De är jätteduktiga på historia men aldrig kan de göra något proaktivt. Att säga att de nu behöver vara proaktiva vore att underdriva. En utvald skara lingvister (och liknande) ska se till att kommunikationen kring kärnavfallet funkar. Det handlar alltså om att varna framtidens varelser att kärnavfallet är livsfarligt och att de inte ska krypa ner i grottan, plocka bort kopparskalet från kapslarna och kränga det på Kvibergs marknad. Valet av kommunikationsmedel ska funka imorgon, om femtio år, om hundratusen år.
Jag vet vad du tänker. Om vi laminerar ett A4 med en döskalle på, och sedan laminerar det igen, och igen och sen sätter upp det på platsen: vad är problemet?
100.000 år är 20x längre tid än skriftens existenstid och det räcker att läsa 250 år gammal text för att man inte ska fatta vad det står. Symboler från förr ändrar betydelse och funktion. Titta bara på telefonsymbolen i din egen telefon. Kidzen vet inte nu vad den föreställer och inte fan vet de vad datorns symbol för ”spara” föreställer när det är en diskett. Snart betyder telefonsymbolen ”ringa” och kort efter det ”prata” och redan där har viss information gått förlorad.
Det finns ett relativt nutida exempel där man hittat mycket gamla nedgrävda lådor med varningstexter. Inte ordagrannt översatt men på ett ungefär: ”det kommer bli kaoz med dig om du öppnar dessa lådor”. Vår nutida människokollega ska ha öppnat lådorna utan att blinka för att upptäcka mumier och annat läskigt men ofarligt gojs. Inget annat hände. Två saker kan vi eventuellt lära av detta. Ett: Varningstexten funkade inte. Två: Varningstexten behövdes inte.
En idé som på riktigt har förespråkats är att låta lingvisterna vila och för första gången på allvar lyssna på haschtomtarna. Att med konst och estetik indikera kapslarnas både position och farlighet låter ju paradoxalt, men kanske är det rätta vägen. Idén att placera kapslarna i en skog av genmanipulerat blå och gamla träd tror jag inte på. Att omringa kapslarna med avskräckande vassa spjut och spett, som också varit en idé, tror jag mer på. Förr var ju tumregeln att det alltid fanns en rejält tokig dampunge i varje klass. Kalibern på dessa dampbarn var tveklöst tillräcklig för inte avskräckas av slipade spjut eller blå träd. Att det inte ska komma ett enda dampbarn på hundratusen år betvivlar jag. Dampbarnens axiom utmanas icke.
En annan idé har varit att forma ett vetenskapligt prästerskap/hemligt sällskap vars plikt ska vara att se till att informationen fortsätter spridas och att hålla koll på dess bäst-före-datum. Det är en kul idé just eftersom sekter ju alltid tenderar att böja sanningen på ett sätt som resulterar i att ledaren får ligga. Jag ser dystopiska, radioaktivt pornografiska bilder framför mig. Nakna vetenskapsmän som justerat sanningen om kapslarna för att få använda sina knäppande geigermätare som njutningsapparaturer med sommarvikarien. Nej, hellre avslutar vi mänskligheten.
Hela projektet planeras kosta 100 miljarder. Jag undrar om det inte hade varit bättre att ge kapslarna till en alkoholiserad grävmaskinist, låta honom supa sig redigt packad och gräva ner dem på valfri plats minst 50m under jord och låta fyllans glömska ta hand om problemen. Om någon hittar kapslarna om 55.000 år, so fucking be it. Jag hinner äta upp mina chilinötter tills dess.