För att behålla makten över mitt eget utseende har jag nu skaffat en mustasch. När jag har mina glasögon på mig ser jag ut som ett likhetstecken. Två parallella, liggande streck och inget annat.
Att sätta sig på ett flyg till Turkiet har aldrig varit något alternativ. När krisen kom för sex år sedan valde jag att försöka spendera mig ur sitsen. Frisörbesöken kostade över 600 kronor och jag skaffade mig en hair routine
“Herrklippning: Från 99 kronor” står det på den enorma gulsvarta skylten. När jag drar i dörren ringer en liten klocka. Längs med två av väggarna i det kvadratiska, lilla rummet står svarta skinnsoffor. Golvet är en klinkerimitation i antracit. I fönstret snurrar en röd, vit och blå polkastång. Det finns affischer med frisyrer som inte går att beskriva på något annat sätt än omoderna. Stripiga frisyrer på män i tajta läderjackor. Deras blickar pekar snett nedåt. Frisören kommer ut i salongen genom ett draperi. Bakom draperiet finns en stol och ett kylskåp. Jag kan inte titta på honom utan att tänka på hur lik han är Squidward från Svampbob. Stora, trötta ögon i djupa ögonhålor karvade ur en brocolliformad skalle. Hans långa näsa är som ett segel. Han ser uttråkad ut, och han ser ut att hata mig. “Varsågod”, säger han och pekar på en av de tre stolarna samtidigt som han rycker av ett förkläde från en krok. Jag kastar min keps i soffan och slår mig ner. “Två millimeter på sidan, okej?”. Hans sätt att prata är tydligt, han vill inte käbbla, han vill ha ett snabbt svar och svaret ska vara ja. Jag har ingen referens, jag vet inte hur två millimeter ser ut, men jag godkänner hans förslag men tillägger att han ska klippa med sax och inte rakapparat uppe på huvudet.
När jag hade mer hår på huvudet gick jag till en annan frisör. En kvinna som måste ha varit nära pensionsåldern, hon hade en mycket förtroendeingivande, borgerlig frisyr där hårspetsarna hade böjts inåt. Helt ärligt ser jag ingen direkt skillnad på resultatet då och nu. Metodiken skiljer desto mer. Squidward är snabbare och mer hårdhänt. Han sparar tid genom att inte titta efter var han sätter kammen, han bara för den mot huvudet och så stannar den där mitt huvud stoppar den.Inte sällan hamnar ett öra i kläm.
Min frisyr är enkel, två millimeter på sidorna och något längre på toppen. Det är därför det inte är något annat än märkligt att Squidward ber om 300kr när det är dags att betala. Jag vet mycket väl att det står ”från 99kr” och inte ”99kr” på skylten men påtalar ändå att det står ”99kr där ute”. Inte kan min enkla frisyr skilja 200% mot baseline. Squidward lyfter nu blicken, huvudet är fortfarande riktat mot kassaapparaten, munnen är halvt om halvt öppen. Vi tittar in i varandras ögon utan att säga något. Denna arga lek pågår i fem sekunder innan han fäller ner blicken igen, knappar in 300kr på kortterminalen och vänder den mot mig.
sackadera 